Labyrinten som symbol

31 januari, 2014

Nagu_stenlabyrint2Labyrinten kan fungera som symbol för den inre resa en förälder gör under graviditet, förlossning och spädbarnstid.

Många blandar ihop en labyrint med en irrgång av slingrande gångar där det finns komplicerade svängar, återvändsgränder och många ingångar (jämför med engelskans ‘maze’). Men en labyrint har endast en väg in till centrum och ut igen. Du kan lita på att du kommer till centrum – där du möter ditt barn. Då du går i en irrgång tappar du bort dig själv, men i en labyrint hittar du dig själv. Det finns inga återvändsgränder. Vägen för dig till centrum och ut igen, även om den kanske inte ser ut som du hade förväntat, hoppats eller planerat. Det är en upptäcktsresa som har ett eget värde; poängen är inte att komma i mål på kortaste tiden eller rakaste vägen.

Under graviditeten kan labyrintmeditation hjälpa att förbereda sig emotionellt för förlossningen och föräldraskapet. Under förlossningen kan labyrinten fungera som en inre karta som hjälper att lugna sinnet, andningen och stilla smärtan. Forskning visar att när du går genom en labyrint eller följer dess väg med ditt finger så har det här en lugnande effekt på kroppen och sinnet, det balanserar hjärnvågorna och hjälper dig att få tillgång till intuitiv kunskap.

Efter förlossningen hjälper Förlossningsberättelselabyrinten att processa, integrera och ge ny mening till förlossningserfarenheten. Nu är du på väg ut ur labyrintens centrum – tillsammans med ditt barn.

Mera info: Labyrinth of Birth av Pam England (2010).

 

Annonser

All kärleks källa

19 februari, 2013

ImageDen här boken av Åsa Kristenson och Pia Höjberg är alldeles unik. Det är en konstbok med texter av en författare som också är barnmorska. Åsa Kristenson har suttit i förlossningsrummen med block och krita. Med snabba kritstreck tecknar hon födande mödrar i sitt värkarbete. Vi får beundra 40-talet teckningar.

”Allt som är bundet skall löst varda! Lätta på kjollinningen, lös upp hennes hår, tag av ringarna, knäpp upp knapparna, knyt upp knutar, lös upp alla insnärjda trådar, öppna bäckenkistan! Håll inte emot, håll inte igen! Den kontrollerade, reglerade havande kvinnan ska nu ge sig hän. Läkemagi med budskapet: Man måste öppna sig för att föda! Ty man föder inte med huvudet.”

533066_450851984937714_365396935_nEtt konstverk av Monimala, en indisk traditionell barnmorska.

536755_406765856012994_1405376692_n

Egyptisk förlossningskonst

185642_191232607566321_8110057_nTlazolteotl skulptur

MerenSuuriSynnyttäjäFinländsk förlossningskonst – målad på en stol. Texten betyder ”Havets stora föderska”. Stolen finns på restaurang Enkeliravintola i Åbo.

Övergångsriter

3 november, 2012

Nagu jungfrudans

Sedan jag läste Pam Englands bok Labyrinth of Birth (2010) har jag fascinerats av labyrinten som symbol för inre resor. Jag blev oerhört ivrig när jag nyligen lärde mig att det i Finland har hittats över 140 stenlabyrinter. Jag fick genast olika idér för hur man kunde använda de här urgamla fornlämningarna för moderna övergångsriter för människor som går igenom en födsloprocess (ska föda barn, ett projekt, ett konstverk). Problemet är att en stor del av stenlabyrinterna, som på finlandssvenska kallas ”jungfrudans”, finns ute på öar i skärgården. I Åbo finns en nybyggd stenlabyrint (från 2011) men när jag besökte den kunde jag konstatera att den är felbyggd och inte fungerar för meditativa övningar då det finns två öppningar.

En labyrint är inte en irrgång där det finns flera alternativa stigar – det finns endast en väg att gå – men den är aldrig rak, och resan går inte att planera på förhand. Det viktiga är att man kan lita på att bara man sätter ena foten framför den andra så kommer man förr eller senare till centrum. Det är också viktigt att man har förberett sin resa väl. På vägen måste man vara beredd att möta det okända och överlåta sig till den förändring som kommer; mentalt måste man vara villig att möta nya sidor i sig själv.

Resan in till labyrintens centrum symboliserar död (fysisk eller psykisk) och att överlåta sig åt en förändring och att ge upp gamla identiteter. Det enda valet man behöver göra är att stiga in genom labyrintens öppning och lita på att vägen bär. Resan från centrum ut symboliserar födelse och återfödelse.

De äldsta stenlabyrinterna i Finland är från bronsåldern, de nyaste från slutet av 1800-talet, vilket tyder på en viss tidlöshet.

Ingen vet så noga vad dessa labyrinter har använts till men man kan gissa att det handlar om övergångsriter, ceremonier och lekar. De är mytomspunna och har kopplats ihop med andliga ritualer och heliga danser. Eftersom jungfrudanser ofta finns i skärgården är en teori att de var samlingsplatser för sjömäns hustrur som samlades för att leka och dansa på ställen med god utsikt över havet.

Det finns en väldigt fin jungfrudans i Nagu som det är lätt att besöka till fots. Jag rekommenderar ett besök där ifall du längtar efter en övergångsrit för dig själv. När du vandrar in mot mitten kan du ställa en fråga, t.ex. ”vad behöver jag ge upp för att …?” När du vandrar ut igen kan du fråga ”vad behöver jag låta födas för att…?” Eller så kan du helt enkelt fokusera på att vara närvarande varje steg av resan, varje andetag av resan.

Kurs på Arbis i Åbo onsdagar kl. 19-21, 16.1-6.3.2013 (sju träffar)

Välkommen du som väntar barn eller är nybliven mamma. Under de fyra första träffarna dansar vi enligt Dancing for Birth™ -metoden.

Dansen är inspirerad av magdans, afrikansk och latinamerikansk dans. Inga förkunskaper behövs. Du kan börja när som helst under graviditeten. Har du redan fött kan du dansa med babyn i en bärsjal eller sele – dansen hjälper din kropp att återhämta sig efter förlossningen, håller din baby nöjd och förbättrar hennes balans.

Du lär dig använda gravitationskraften för att främja en kortare och lättare förlossning. Samtidigt har du roligt och firar din graviditet, förlossning och moderskapet i en cirkel av kvinnor.

Dansen förbättrar din muskelstyrka, ökar rörligheten i bäckenet och hjälper din baby att hitta en optimal position inför födseln. På varje träff lär vi oss om kroppens eget smärtlindringssystem, om hur hormonerna oxcytocin och endorfiner fungerar och vad du och din partner kan göra för att förstärka dem.

Under kursen gör vi också förlossningskonst, dvs. ritar om graviditet, förlossning och föräldraskap, för att väcka vår egen inre kunskap. Det handlar inte om att lära sig rita utan om att möta det okända och den vägen ta fram tidigare dolda resurser och styrkor. Partners är välkomna.

Orsaken till att den här kursen betonar dans och konst som ett led i den egna förberedelsen inför barnafödande är att vi inte föder med vår tänkande-logiska-analytiska hjärna (vänster hjärnhalva). Vi föder i kroppen, genom en instinktiv och intuitiv process, och då är det höger hjärnhalva som dominerar. Under Kreativt födande kursen använder vi och lär oss med hjälp av höger hjärnhalva. Rörelserna sätter sig i kroppsminnet varifrån du kan plocka fram dem under själva förlossningen. Bilder och symboler talar direkt till vårt undermedvetna och påverkar oss mer än vi ofta förstår.

INSTRUCTOR EPSKursen leds av Alessandra Sarelin, som är certifierad Dancing for Birth instruktör, doula, mamma och forskare

Klä dig i bekväma kläder som du njuter att röra dig i.

Ta gärna med:

– ett vackert tyg att ha runt höfterna under dansen

– en kudde eller ett underlag att sitta på

– vattenflaska

Anmälan till Arbis från 10.12.

Mera info: alessandra.sarelin[at]gmail.com eller 040-7072331

Kreativt födande

15 juli, 2012

I september börjar Arbiskursen Kreativt födande – cirkel för föräldrar i Åbo

Under fyra träffar kommer vi att dansa enligt Dancing for Birth™ -metoden.

Dansen är inspirerad av magdans, afrikansk och latinamerikansk dans. Inga förkunskaper behövs. Du kan börja när som helst under graviditeten och fortsätta efter att babyn är född med babyn i en bärsjal eller sele.

Du lär dig använda gravitationskraften för att främja en kortare och lättare förlossning. Samtidigt har du roligt och firar din graviditet, förlossning och moderskapet i en cirkel av kvinnor.

Du förbättrar din muskelstyrka, ökar rörligheten i bäckenet och hjälper din baby att hitta en optimal position inför födseln.

De två sista träffarna gör vi förlossningskonst för att väcka vår egen inre kunskap. Partners är också välkomna. Det handlar inte om att lära sig rita utan om att möta det okända och den vägen ta fram tidigare dolda resurser och styrkor.

Vi föder inte med vår tänkande-logiska-analytiska hjärna (vänster hjärnhalva). Vi föder i kroppen, genom en instinktiv och intuitiv process, och då är det höger hjärnhalva som dominerar. Under Kreativt födande kursen använder vi och lär oss med hjälp av höger hjärnhalva. Rörelserna sätter sig i kroppsminnet varifrån du kan plocka fram dem under själva förlossningen.

Kursen leds av Alessandra Sarelin, som är utbildad Dancing for Birth instruktör, doula och mamma

Anmälningar till Arbis senast 5.9, se https://www.opistopalvelut.fi/abo/index.asp, kursnummer 320302

Förfrågningar e-post alessandra.sarelin@gmail.com eller 040-7072331.

För information om Dancing for Birth på andra orter i Finland, se https://www.facebook.com/DancingForBirthFinland

Jag är

15 april, 2012

Den här bloggen handlar om en mammas födelse. Jag känner igen mig i en finsk bok av Maija Butters (Väkevä hauras). Butters skriver att en kvinna som väntar sitt första barn är i ett tillstånd mellan två identiteter och livsskeden. Sådana tillstånd av omvandling skapar ofta rädsla eftersom de skakar om uppfattningar om vem jag är. Den väntande mamman måste gå igenom sin rädsla och modigt öppna sig för det nya. Kvinnan som skapar nytt liv är samtidigt stark och sårbar i sin kraft.

När en kvinna blir mamma för första gången går hon igenom en kroppslig initiering. För en del kvinnor blir det en extatisk upplevelse: kvinnan föder mamman inom sig själv. För andra blir det en upplevelse av berövning och kränkning.

Det är först i efterhand som jag förstår hur mycket rädsla jag egentligen bar på inför
min nya roll som mamma. Jag älskade att vara gravid och njöt av min växande kropp, men mentalt spjärnade jag emot på många subtila sätt. Jag fortsatte att spjärna emot och känna ambivalens under de första åren som nybliven mamma. Genom att måla kunde jag ge uttryck för den inre konflikt jag gick igenom. Det är först nu jag börjar känna att jag genom moderskapet blir mera jag.  Moderskapet är bara en början. Det är fördjupning av den jag redan är.

Jag är här
alltid
unik
full
jag är liv

Jag är kärlek
kraft
mjukt skinn
brinnande längtan

Jag är ett instrument
handlingar blir gjorda
aldrig ensam

Jag är allting och ingenting
hjärtat som pumpar
en famn

Jag är förtvivlan
smärta
stum, bedövad
oförmögen att ta emot

Jag är tillräcklig, nog
bräcklig
sårbar och stark i min kraft

 

Jag rekommenderar online kursen Spiritual Renewal for Mothers: an Art  Self-Study Course

Om extatiskt födande: Orgasmic birth (Elizabeth Davis & Debra  Pascali-Bonaro). Boken har vidgat mina vyer av vad som är möjligt när en kvinna får föda ostört.

Text och bilder: Alessandra Sarelin

Konst om moderskap

27 mars, 2012

Mary Cassatt

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit att moderskap, och allt som hör till det, sällan skildrats i konst, åtminstone inte i vår kultur. Jag är inte konstvetare, men mitt intryck är att kvinnliga konstnärer inte blivit tagna på allvar ifall de koncentrerat sig på alltför ”kvinnliga” teman. Det här är ett exempel på hur kvinnor ofta deltagit/deltar i samhällslivet och kulturen på patriarkatets villkor.

Idéhistoriker Patricia Lorenzoni skriver i boken Mama Dolly: Bilder av moderskap från jungfru Maria till Alien (2012) att dominansen av kvinnan har varit analog med dominansen av naturen. Kvinnokroppen har upplevts hotande. Hennes kropp agerar och expanderar bortom viljans kontroll, den kontaminerar sin omgivning med sina vätskor, den sväller och sjunker tillbaka enligt cykler styrda av den natur människan borde dominera, inte domineras av…

1800-talskonstnären Mary Cassatt är ett undantag. Många av Cassatts verk skildrar kvinnor, ofta mammor och barn, i vardagliga situationer, såsom den här oljemålningen.

Cassatts modersgestalter påminner, kroppsligheten till trots, om jungfru Maria, även om jag aldrig sett en ammande jungfru Maria. (En avsaknad av kroppsvätskor lär förresten också ha präglat Marias förlossning, se  Lorenzoni, s. 112). I vår kultur har den jungfrulika modern och andra aspekter av kvinnlighet/moderlighet, som skulle vara mera bejakande av kroppslighet och av moderns hotfulla, skrämmande sidor (jfr. med gudinnor som Kali, Tara och Durga) framstått som varandras uteslutande motsatser. Enligt Lorenzoni har splittringen gjort att modern har kunnat bejakas, samtidigt som hon har avväpnats och passiverats.

Jag väntar på mammors egen konst som skulle återspegla alla aspekter av kvinnlighet och moderskap, både den blida, vårdande, och den morrande, försvarande, skrämmande, köttsliga.

En del kvinnor utvecklar post-traumatiska stressyndrom efter sin förlossning. De flesta moderna metoder som är skapta att hjälpa PTSS bygger på att tala om den händelse som antas har triggat traumat och/eller genom att lindra symptomen med medicinering. Få metoder involverar kroppen. Traumaforskare Peter Levine skriver i sin bok Waking the Tiger: Healing Trauma att det här är en enorm brist. Trauma kan oftast inte läkas utan att kroppen involveras i läkningsprocessen.

Levine har studerat djur och deras instinktiva beteende när de ställs inför en livshotande situation. Ett attackerat djur kan antingen fly, gå till motattack eller frysa i immobilitet. Om djuret klarar sig levande ur situationen skakar det av sig den enorma energi som den mobiliserat under attacken och fortsätter med sitt liv, oskadad och ostressad. Levine säger att människor har samma kapacitet att instinktivt gå igenom och läka trauma – att gå från immobilitet till mobilitet och liv. Problemet för oss människor är att den här ofrivilliga, instinktiva processen oftast avbryts och då får energin inte utlopp utan blir kvar i kroppen och förorsakar en rad symptom. Därför är fysiologin, inte endast psykologin, i nyckelposition, både för att undvika trauma och i läkningsprocessen.

Efter att ha bekantat mig med Levins forskning förstår jag att det att jag skakade hejdlöst, kraftigt och okontrollerat efter födelseögonblicket, när jag fick dottern på magen, var en gåva från det vilda. Det var kroppens sätt att instinktivt få utlopp för den enorma energi den hade mobiliserat under förlossningen. Tydligen avbröts ändå processen för jag fortsatte att skaka postpartum (nu endast svagt, nästan osynligt) och började få migränanfall.

Det var via en vän jag hittade David Bercelis övningar: Trauma Releasing Exercises (TRE). TRE övningarna bygger på att låta kroppen skaka för att förlösa spänningar. Berceli, som arbetat på många krisområden, har upptäckt att det är en reflex hos människan att dra ihop sig när hon upplever något obehagligt. (Det här kan vara en reaktion på förlossningssmärta. Jag upplevde inte själva förlossningen som obehaglig, men däremot det som kom efter den, bl.a. barnmorskans tryck på magen.) När man drar ihop sig sker en ofrivillig sammandragning av många djupliggande muskler, vilket inte endast försvårar en förlossning utan också gör den till en situation där långvarig muskelspänning kan uppstå.

Berceli säger att för att spänningen skall släppa måste de delar av hjärnan som aktiverades när spänningarna uppstod påverkas. Därför hjälper samtalsterapi endast till en del; den involverar andra delar av hjärnan (den rationella) än t.ex. skakningsövningarna. Det är kroppens naturliga funktion att vilja återställa oss till bästa möjliga tillstånd – kroppen sköter det. Vi behöver inte alltid intellektualisera processen eller gå igenom gamla minnen.

TRE bygger på neurologi och anatomi. Den enkla övningen är ett effektivt sätt att öppna och slappna av höften och bäckenet, vilket är en fördel för föderskor, men TRE rekommenderas inte för gravida. Däremot tror jag att den kunde användas under postpartum-tiden, som självhjälpmetod efter att man lärt sig övningen av en terapeut.

För mig har TRE haft en stor inverkan, speciellt på spänningar i höftområdet, ryggen, nacken och käken, vilket också påverkat huvudvärken positivt.

By Helen Payne

Jag hittar hela tiden mera professionell förlossningskonst: The Mandala Journey, MOONBowARTWorks, Birth Art by Jessica Clements, Birth Art by Amanda Gravette, och Birth Art by Helen Payne. Det är Payne som har tecknat bilden till vänster. Flera liknande teckningar finns på hennes sida The Urge to Push.

På sidan The Mandala Journeys hittar du förlossningskonst av  konstnären Amy Swagman. Här kan du bl.a. köpa kort med graviditet, födsel och mamma/barn teman, och också handgjorda labyrinter i lera. Gravida kan låta sig inspireras av sidan ”Belly Cast” där gravida magar har förevigats i gipsformer som gjorts till konstverk. I boken Birthing from Within finns instruktioner hur man själv kan gipsa in sin mage.

När jag ser professionell förlossningskonst slår mig tanken: Tänk om det skulle hänga den här typens konst på väggarna i rådgivningen och förlossningsrummen? Istället för reklam för preventivmedel…

Till förlossningssjukhuset kan man förstås ta med sig egna målningar att dekorera rummet med.

%d bloggare gillar detta: